The Acedemics - Berättelsen

Skrivet 2010-06-29 @ 21:39:28
"Och som jag minns det var du himmelen själv, inget har hänt. Jag är fortfarande ingen speciell, och hur singel som helst. Så blir du sur om jag ringer ikväll? Du har en kille och den killen är snäll. Låter kalas, då går det nog bra för han att jag ringer dig sen. Och när vi ses så beter jag mig shit. Är lättsam och skämtsam, rätt fram för jag vet vad jag vill. Och jag vill vakna upp och se dig intill, istället för att leta dosan, slå på tvn och se på vad jag vill. Så känner du som jag känner för dig, berätta nu direkt om du vill vara med än bara vänner okej. Det känns som att jag är aldeless för på, men man lever en gång och tänk om det här är den chansen jag får. Jag fattar att det är svårt, och borde jag backa är det nått din vän alex självfallet förstår. Jag förstod, och direkt ville jag falla i gråt. Vilket hon såg och sa "Din fjolla, vänd på klacken och gå", livet är hårt."

"Och som jag minns det var du himmelen själv, inget har hänt. Jag är fortfarande killen som skäms. Sen den där dagen, glömmer aldrig hur jag vinglade hem. För jag var full och dum du kanske förstår. Ditt sällskap och din vänskap var inget som jag önskade kasta i ån. Men det du sa, det har satt sina spår. För jag är inte blöd i längde, har växt upp till en man som är hård! Alla vet att om dem kaxar och så, så är jag inte den som backar utan skippar allt snacket och slår. Men jag är här för att visa dig att, jag har förändras, jag har pengar och jag tjänar en rikedom svart. Varför stötta polisen med skatt, när jag sitter i klistret med medelen, prick i registret och livet är fuck'd. Men du är minst lika vacker som sist, du vill väl ha mig nu när jag är motsatsen till sist. Vi sågs som så aldrig, men visst gangster vänner behövs. Jag minns hur jag kände mig död som när hon vände på klacken och gick, förbannat!"

Kommentarer

Skriv här fiffan:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback